partofmylifee

många undrar säkert vad det är jag har ställt till med, som jag tidigare nämde så var jag med om en olycka 1maj och nu tänkte jag berätta lite kort vad som egentligen hände.

det var 1 maj och vi vakna upp till sol och även en ledig dag, vi bestämde oss för att gå och kolla vårmarknaden som är varje år och det var väldigt trevligt, träffa vänner och bekanta vilket alltid är roligt. efter ett par timmar så bestämmer vi oss för att faktiskt vandra hem och vi kommer fram till att vi vill ha grillat på menyn eftersom vädret äntligen var så bra, varmt och skönt. vi sticker iväg till ica för att inhandla de som saknades och ringde även min syster eftersom vi tyckte att hon skulle vara med och grilla och så fick det bli, när vi väl var hemma så gick jag en promenad med tindra ute i solen och dem andra fixade där hemma. kom hem efter en stund och det visade sig att vi hade glömt att handla en sak till grillningen så hjärtat bad mig att gå och handla det på tempo och trött och ont i fötterna som jag hade så bestämde jag mig för att ta longboarden dit, innan jag hann stänga dörren säger hjärtat "- åk inte ner för backen nu bara " och för er som inte vet så är den ganska brant. hur som haver så börjar jag rulla ner och när jag väl kommer till backen så tänkte jag för mig själv, "- äh vafan, jag prövar och de går ju fortare än att gå ner " så jag börjar rulla iväg och det gick snabbare och snabbare och jag börja känna hur brädan börjar vobbla mer och mer och tillslut så vobbla den så mycket att brädan slog över och just i det ögonblicket tänkte jag för mig själv "- jävlar, detta slutar inte bra " och som sagt brädan slog över och jag kände hur hela mitt vänstra knä vred om sig och hur det small till samtidigt som jag flög rakt i marken och volta runt. i några sekunder så var allt svart och tillslut insåg jag att jag låg på marken och letade efter luft, smärtan som jag kände fick mig att må illa och tänka oklart. efter en liten stund insåg jag att jag ligger mitt i backen och min kropp börjar skaka, tittade runtomkring och ser en man gå längre ner men inte går han snabbare utan han går där som att ingenting hade hänt. reste mig upp så att jag i alla fall satt upp och började sakta hasa mig med armarna med rumpan i backen in mot kanten, för påkörd av någon bil ville jag inte direkt bli. tillslut tog jag mig till kanten och jag kände hur tårarna rann ner för min kind och hur smärtan bara blev tydligare och tydligare. tillslut stanna det en bil, det var en man som frågade hur jag mådde och om han kunde hjälpa mig på något vis och jag svarade att jag precis skulle ringa efter hjälp med mobilen i min hand. ringde min syster för jag tänkte att hon kunde komma och hämta mig eftersom hon var hemma hos mig men jag fick inget svar och paniken blev större och större, ringde sedan elin och hon svarade direkt. hann nog inte säga så många ord innan jag hör " - FAN, det har  hänt något " och sen sa de klick. satt kvar på marken och höll mig om benet och tittade upp mot backen och där kommer min älskling springandes, räddaren i nöden :) efter några minuter så kom även min syster med bilen men dem besluta sig för att ringa ambulansen och så fick det ju bli och mot KSS det bärde och in på akuten. 18:30 låg jag på ett rum och fick träffa läkaren som beslutade att jag skulle in på röntgen så vid 20:00 bar det iväg till röntgen och där inne gick det fort. och nä jag orkar inte skriva om allt på akuten men kaos var det eftersom vi tillbringa lite över 9h där. hur som haver så kunde dem inte se något på mina röntgen bilder för att mitt knä var fyllt med vätska så dem fick helt enkelt tappa mitt knä för att se vad det var för vätska och för er som inte vet hur de går till så är det en stor lång kanyl som dem sticker in i knäskålen. ut kom blod blandat med "fliser" från mitt knä, tyder tydligt på att mitt knä antagligen är krossat. nu ligger jag här hemma jävligt handikappad och har ont ont ont! tycker väldigt synd om mitt hjärta som har fått ta över bådas vardag av alla olika sorts sysslor, men jag tänker gottgöra henne en vacker dag! på onsdag 9e maj är det äntligen dags för en magnetröntgen av mitt knä där dem sedan kommer att se om de behövs en operation eller inte, och då kommer de förmodligen bli en titthålsoperation om en större bit av knät har gått sönder (av) och då spikar dem väl typ fast den eller något. nu är jag sjukskriven 3 veckor till och börja med som läkaren sa. mitt liv suger helt enkelt och ångesten är stor, tänk om jag hade lyssnat! tänk om jag någon gång faktiskt kan lyssna! blööh, bara hoppas att jag är på fötter snart för jag hatar att se min älskling slita och stressa såhär!

well well, nu vet ni vilket klantarsel jag är & ett tips, gör inte som jag!

/R