partofmylifee

att bli förälder, ja var ska man faktiskt börja. känslan av att elin bär på mitt barn, vårat barn är helt fantastiskt och jag brukar få frågan "- men hur kom ni överens om vem som skulle bära barnet?" det var faktiskt inga konstigheter alls i vårt fall, elin ville mer än något annat bära barnet och jag kände inte de, jag fann inte den känslan. att jag ville ha barn, ja mer än något annat och jag tror att jag kommer känna den längtan efter att få bära vårt nästa barn (om vi kommer välja att skaffa ett till). ännu är förståelsen inte på sin plats över vad som faktiskt väntar oss, man sitter och tänker på det såhär så är de ju helt fantastikst att vi har fått den lyckan tilldelad men jag tror ändå inte att jag förstår, jag tror inte jag kommer att göra det förens jag hör elin skrika "- vatten har gått" haha då kommer jag nog börja förstå vad som faktiskt håller på att hända och speciellt inne på förlossningen. ja magiskt är det ta mig fan, det är svårt att beskriva och jag minns så väl i början utav allt så gick allt verkligen ALLT så otroligt sakta men nu sitter jag här i soffan och inser att det är bara 50 dagar kvar tills det är beräknat, say whaat! ja de där med tiden. låt det gå fort i alla fall för nu vill jag att vårt älskade barn ska vara här hos oss, jag önskar verkligen ALLA denna lyckan!